Igår hade jag bokat in en hoppträning för Ina hemma hos henne. Det har ju blivit en del dressyr nu, så ska jag vara ärlig så kände jag mig ganska ringrostig! MEN det gick så otroligt bra! Känslan som jag kände igår va mycket länge sedan jag kände. Det kändes så enkelt och så lätt. Molly va så lyhörd, kvick och med i tänket hela tiden. Det kändes så otroligt bra och jag är mycket mer än nöjd och hoppas på samma känsla till nästa helg när vi ska till NFK och hoppa 80 clear round och 90 stil!

Träningspasset började med att vi hoppade fram på ett enkelhinder, utan någon speciell "övning" utan bara rullade på liksom. Sedan höjde vi och efterhand la på lite mer hinder och avslutade med en liten kort bana. Efter lilla banan ville jag inte hoppa mer hinder eftersom jag ville bevara känslan och inte förstöra den med några extra språng "bara för att". Så då trimmade vi på två galoppbommar och försökte reglera galoppsprången 6 steg (normalt), 5 ena gången och 7 andra.Molly va så himla duktig och hon förtjänar verkligen den största guldstjärnan av alla för gårdagens pass. Jag kommer leva på den känslan mycket länge!

Kram Nina

"Sommaren är kort, det mesta regnar bort"

Den texten stämmer in ganska bra på den här sommaren. Nu när det snart är höst (man får väl ändå säga att september är första höst-månaden) så kommer i stället sommarvärmen. Men bättre sent än aldrig.

Stallet är i alla fall tvättat, det ska bara inhandlas spån så är det i stort sett klart för inflyttning. Min plan är fortfarande att ha hästarna ute dygnet runt till den 1a september och sedan ta in dom på natten. Men eftersom sommarvärmen kom så sent nu och det fortfarande är ganska så varmt på natten, så funderar jag på att flytta tillbaka hästarna från sommarhagarna men fortsätta ha dom ute på natten ett par dagar/veckor till. Det återstår att se hur vädret blir. Just nu trivs muskitörerna som fiskarna i vattnet, men gräset börjar väl att bli ganska nerbetat i sommarhagarna och eftersom det regnat så pass mycket i sommar har även ogräs och sly växt så det knakat! Så det är verkligen läge att be bonden putsa av beteshagarna när hösten kommer.

Lika skönt som det är att släppa ut hästarna på betet på försommaren, slippa fodringar, insläpp, mockning och annat "pass-upp". Lika mysigt är det att få ta in dom på hösten igen och en sann hästälskare längtar nog aldrig så mycket till att mocka som just då   

Kram Nina

Efter två SKIT-dagar i sadeln rent ut sagt, där ridpassen mer liknat dragkamp än dressyr åkte vi idag på tävling och sprang Lätt B:1 programmet i Knivberga. En nystartad liten förening mellan Norrköping och Finspång.

I och med att ridningen hemma gått skit hade jag inte så stora förhoppningar om hur det skulle gå. Sa till mig själv som mamma alltid säger till mig "du får ta det som ett övningstillfälle". Jovisst, så är det ju och herre gud, det är ju inte VM utan en sketen liten lokal tävling. Men man vill ju alltid att det ska gå bra och att man ska känna sig nöjd. Vinna är inte allt, man ska ha kul. Men det blir ju heller inte kul om man känner att det går dåligt.

Framridningen kändes så B R A ! Molly va verkligen sådär dressyrig, lyssnade, va framme för skänkeln och enligt min känsla stadig. Hon va som hon brukar kännas när hon är på topp. Så skönt att känna! Sen slog det om. Inne på banan spände hon till sig. Antagligen för att solen blänkte på dom vita dressyrstaketen, för dom gick hon och kikade på naturligtvis. Sen va blommorna på bokstäverna läskiga.. Kände att jag red programmet väldigt slarrvigt och okoncentrerat. Fick inte fram henne ordentligt och kändes lite som handbromsen låg i men inte gick att släppa på även om jag ville. Framridningen va något större också och banan mindre, något jag inte tänkt på innan men fick en känsla av att hon slog ner på tempot för att hon tyckte det va "trångt".

Hade som eget mål att rida på runt 60 % och ja det gjorde jag också. Men långt ifrån helt nöjd. Jag vill ha revansch!

Kram Nina

Nu har jag anmält mig och Molly till Knivbergas lokala dressyrtävling i helgen! Det blir samma program som förra helgen, Lätt B:1 och jag känner mig riktigt taggad! Red igenom programmet hemma igår kväll och Molly kändes toppen!   

Kram Nina

Idag blev det en liten PR och debut för Lätt B:1 programmet. Molly och jag har ju tidigare ridit Lätt C:1 och Lätt C:2 med bra resultat, så nu tänkte jag att det va dags att vi tog ett litet steg upp. Tycker även att vi har ridit ihop oss mycket bra. Det är i stort sett nu (11 års tid och mycket hjälp och stöttning av Ina) som jag vet hur jag ska rida henne och kan henne utan och innan och det är en så otroligt härlig känsla! När man känner att man är ett med hästen och att det blir som tankeöverföring i stället för "tydliga" och "synliga" hjälper.

Molly kändes jättefin idag, från början av framridningen och igenom hela programmet. Kändes som jag hade med mig väldigt mycket från igår och att det inte krävdes så mycket på framridningen för att få igenom henne vilket va skönt så hon inte skulle va trött till programmet.

Programmet kändes jättebra och jag är jättenöjd. Vi sprang ihop 60,89 % där godkänt resultat va 55 %. Tycker alltid att dressyrdomarna är något snåla med poängen och verkligen snåla med BRA kommentarer, självklart ska man ta kritiken på protokollet som träning och det som man ska träna på till nästa gång. Men något mer än "ganska bra" (eller så rider jag så jävla dåligt att det är därför jag får dom kommentarerna haha) skulle va trevligt. Samtidigt är det bra att dom är "hårda" med bedömningen trots träningstävling för att det ska kännas som på riktigt.

Men som sagt jag är toppen-nöjd och det är så roligt att ha en häst som är så flexibel. Hopphäst ena dagen, dressyrhäst andra och en tredje dag skogsmulle!

En bästa vän helt enkelt   

Självklart hade jag med mig bästa hejarteamet också  - mamma och Maysan, tack snälla för hjälpen!    

Och tack till Jonna som filmade. Film kommer eventuellt upp här senare    

Kram Nina

Idag har jag och Molly varit hemma hos Ina och trimmat inför morgondagens Pay and Ride i stall Reva. Blir Lätt B:1 "banan" som Ina (ren hoppryttare) uttryckte sig   

     

[Bild]

Molly kändes lite "trutig" i början av passet men mjuknade snabbt och blev sådär härligt trevlig dressyrig! Red fram i ett friskt tempo med mycket övergångar för att stämma av och sedan red jag igenom programmet två gånger. Det kändes bra, inga konstigheter. Men "skrittgrejen" (mellanskritt med längre tygel) är lite klurig då hon gärna vill trippa fram och höjer upp huvudet och faller ur arbetsformen (enligt min känsla). Annars tycker jag allt känns bra och att jag har koll på läget.

[Bild]

Kram Nina

Nu har det varit väldigt dålig uppdatering.. Hmm.. Så här kommer en liten snabb-genomgång på vad som har hänt   

Vattenmattan på ridbanan gick mystiskt sönder.. En natt när hästarna gick och betade ner gräset där. Så i stället för att köpa en ny vattenmatta så har jag köpt några andra hinderdekorationer, blommor, så får en ny vattenmatta vänta lite. Har även köpt ett set benskydd till Nils på rea!

     Fynden gjordes på Hööks.

En dag körde Ina och jag lite ombytta roller på träningen och hon red Molly i stället, för att känna hur hon kändes eftersom det gått så dåligt i Söderköping. Men det va inga konstigheter. Ina tyckte att Molly va trevlig och en försiktig häst - på ett bra sätt! Hon gjorde inte diekt någon övning utan hoppade fram och efter det en liten bana. Avslutade på ett par högre språng som såg jättefint ut!

Och igår va det markarbetsträning för Ina i Stall Revas ridhus. Superskönt med träning i ridhus då det blåste storm och inte direkt va något sommarväder ute.. Är så grymt nöjd med träningen igår! Molly gick så otroligt fint och det kändes så bra genom hela passet! Hon jobbade på bra och va nästan lite överdrivet ambitiös bitvis.

Här är även en charmig bild på Nils som Lena knäppte när hon va här en dag och hälsade på Penny!

Så, det va en väldigt snabb uppdatering. Ska försöka uppdatera lite bättre i fortsättningen   

Kram Nina

Igår startade jag och Molly vår (nystart)debut på 90 hos Söderköpings Ryttarsällskap. Det va otroligt varmt och eftersom det va ca 127 ponnystarter innan ridhästklassen började tog det lång tid. Vi försökte vänta ut lite tid hemma, men samtidigt vill man ju va där och ha tid på sig. Banan kändes helt okej, det va en del tittiga hinder, men egentligen, det är ju så det ska vara på tävling! Men jag kände redan på framhoppningen att de INTE va bra. Man ska inte tänka "det här går inte" och det gjorde jag inte, men min känsla sa det. Molly kändes pigg i markjobbet, när jag red fram. Hon svarade fram när jag bad henne och hade det där "kvicka tänket" men till hindren stod hon imot och även om det kändes som "det här blir ett kanon-språng", vi kom rätt och allt, men nej - tvärnit. I stort sett på varenda språng på framhoppningen. Gick ner till banan med en "jag-vet-inte-vad-men-nu-kör-vi" känsla. 1an tog vi oss över, ett bra språng över en oxer. 2an ett grönt räcke med plank (lite sådär småtittigt) bra språng men konkade i lite (kanske att vi till och med petade..?). 3an va på lite båge från 2an, en rosa oxer som jag nästan va tvärsäker på att hon skulle titta på, men ett kanonsprång! Sen kom 4an.. En gul/svart oxer med en "Heléns för körkort"- grind. Upplevde inte att hon tittade på det. Hon stod bara imot. Jag fick bara inte fram henne! Stannade. Red an igen och stannade. Tredje gången självklart också stop och där med ute. Detta har aldrig tidigare hänt. Hon har stannat EN gång på tävling tidigare, och sist vi va ute va pga att piloten flög själv efter 2a hindret.. Detta är inte likt henne. Hon kan titta till men oftast får man över henne med ett vi-tog-oss-i-alla-fall-över-skutt. Det va det här jag kände redan på framhoppningen. Jag tycker själv att jag red precis som vanligt och inte  speciellt fegt.

Klart att man inte känner sig nöjd med tre stop, men eftersom jag hade den där känslan från framhoppningen är jag mindre besviken. Jag tycker inte man ska börja spekulera i om hon har ont eller leta fel på annat sätt bara för att kunna ha något att "skylla på" bara för att det va en dålig runda, men det här va inte Molly.. Min tanke är om det skulle kunna vara något hon känner obehag av, alltså inte direkt har ont så hon inte kan ridas, men något som hon känner av ibland och kanske när hon anstränger sig lite mer. Tänker i dom här banorna för att hon just varit lite "tråkig" överlag bitvis den senaste tiden.

Jag har i alla fall funderat på att låta Ina (min tränare) rida henne nästa gång vi ses, som ett träningstillfälle för att höra lite va hon säger. Kanske är det bara en liten paus hon behöver..

En dålig tävlingsdag men ett fint foto med ram följde med hem i alla fall!

Kram Nina